... och det känns bra. Detta innebär SOVMORGON imorgon. Härligt!!!!

Sista dagen innan tentan, ja vad säger man.... känns som vanligt- har man läst tillräckligt? vad kan man läsa mer? vilken sjukdom hade ett energibehov på 120-150%? vad hette den där sondnäringen? Och självklart drömmer jag om alla sjukdomar, sondnäringar, viktgrupper och symptomer mm. Helt frisk i huvudet känner man ju sig inte riktigt. Men imorgon får jag släppa detta och koncentrera mig på uppsatsen, det känns riktigt skönt.

Jag kan ju inte klaga på väder och sällskap i allafall.

Måntro vad My tänker "Facebook eller inte facebook?"

Annars rullar det på i 200 knyck här. Uppsatsen är i gång, sista tentan närmar sig med storm steg (på torsdag smäller det), pelletskaminen är beställd, gräset är klippt, Andy mår toppen och Lillan har fått sin tre månaders vaccination.

Inte konstigt att tandtrollen invaderar en när man har ett gossegryn som är så här söt <3

Ja nu är uppsatsskrivandet igång och högsta växeln ligger i. Tur att man en sån här liten gobit till hjälp, (ja Annica du också bra   )

Det är ju inte bara tufft skolarbete som gäller nu, vi hinner även med massa mys. My älskar att btitta i sin Lilla My bok. <3

Hur var det nu tänkte My, äta det som var i boken eller äta tröjan?

Tack Anna och Nina för boken och Evelina och Carita för tröjan.

För två år sedan satt jag vid denna tid på Creative Lounge och blev uppiffad inför vår stora dag. Det var idag jag blev Fru Martimo Johansson och jag fick Simon till min äkta make att älska i nöd och lust. Självklart älskade jag han innan men man kan nog säga att när man gifter sig så tar man förhållandet till nästa nivå. Han blir inte lika lätt av med mig ;)

Ja nu sitter man här två år senare med ett leende på läpparna. Vilken bra karl jag har. <3 <3 <3

På måndag (15/8) så börjar skolan igen. Det är med blandade känslor jag startar denna termin. Samtidigt som det känns super spännande att få skriva uppsats och gå ut på praktisk så känns det fortfarande i hjärtat att jag lämnar mitt hjärtegyn hemma. Ja hon har ju en underbar pappa som kommer att ta hand om henne som den prinsessan hon är men ändå.....

Det här är även sista terminen, bara en tenta, en uppsats och praktik sedan är jag klar. Aaaaaa.... vad händer sen???

Hur beskriver man känslan; skrämmande, spännande, pirrigt, hysteriskt ja en känslomässig bergochdalbana. Jag måste ändå erkänna att jag ser ljust på min framtid. Blir så otroligt less på att hela tiden få höra "finns det jobb som dietist?" eller "oj, oj, oj för dietister ser det mörkt ut på arbetsfronten". Ja tänker man så är det klart att det blir tungt. Nä jag har bestämt mig för att min framtid är ljus och att det är jag som avgör mitt öde och det kommer att gå bra!!

Med en solstråle som denna hemma kan man inte vandra i mörker. <3 <3 <3