Vilda Wilma och lilla My hängde lite idag och det fastnade så klart på film.

   Är det en bebis eller en docka? Den säger inget så det är nog en docka.

 Dockan ska ha sin filt.

   Tadaa...

   Nappen nästa.

 Gapa stort.

  Dockan tjorvar och vill inte ha nappen.

  Det är min pappa och jag vill INTE dela med mig. My chillar och tänker: "Vad är det för liv, det finns ju två knän..."

 My försöker ta tillfället i akt och snutta på Wilmas hand.

 De två söta tjejerna <3

...jag går och går men kommer ingenstans. Ja så känns nu när jag inte får träna, eller jag får ju promenera. Promenader för mig är som gudstraff till mänskligheten. Nä tacka vet jag den dagen jag får börja springa igen, det är nästan så jag har börjat räkna ner tills dess. Det gör ju inte livet lättare att man bor i en by där alla är ute och springer, suget ökar ju bara. Man kan nog säga att löpning är min drog och jag börjar ha ganska stort sug efter den.

Har investerat i ett par nya skor så jag får väl se det posiviva att jag hinner gå in dem tills det är dax att börja springa i dem.

Japp så kan man beskriva känslan. Jag har lånat ut Andy. Igår åkte vi och lämnade henne i Vännfors hos Andrea och Julia. Ganska konstigt att vara hästlös en månad, något jag inte kommer ihåg när det hände sist.

Igår åkte lillan, mamma och mormor in till stan för att handla lite kläder. Tyvärr (om man nu får klaga på värmen) var det så varmt så lillan var inte på toppen humör och shoppingtrippen blev ganska kort. Jag hann i allafall köpa en liten svart klänning så nu ska mamma magen bort :)

Lillan var så otroligt söt i sina finstrumpor som hon fick av Ida i min klass.

Lillan har hjälpt pappa och farbror Henke i garaget.

Mysis mys

Världens bästa mormor har kommit på besök. My skrattar sig lycklig, nu har hon egen privat chaffis hela sommaren.

Ja det kan man verkligen säga. Idag så blir My 3 veckor, otroligt!! Det där med tid är så konstigt. Känns som att hon alltid har varit här och att jag alltid har varit mamma. Kan inte riktigt komma ihåg hur det var innan fast det bara har gått tre veckor. Jätte konstigt. Men när man är så liten, söt och charmig så är det väl självklart att man glömmer tid och rum. <3

Inga ord behövs.